Museum selfie av @francyyponta

Museum selfie av @francyyponta

Den 10 oktober genomförde IdeK en Twitterdiskussion på tema besökarfotografier och museer. Några av frågorna som diskuterades var:

  • Förstör eller förhöjer fotografering museiupplevelsen? Vad tycker museibesökarna?
  • Lyfter museerna fram besökarnas foton på något sätt? Visas de i utställningarna eller på webben?
  • Hur kan foton användas i den museipedagogiska verksamheten?

Inte så många deltog i diskussionerna, kanske beroende på att det fortfarande är en förhållandevis ny fråga för de flesta svenska museer. Samtidigt framkom många bra synpunkter och de som deltog delade med sig av en rad erfarenheter. Som grund för diskussionerna fanns också resultatet av den enkät som IdeK genomförde häromveckan.

I det här inlägget sammanfattas diskussionerna från den 10 oktober  i 12 punkter som bör väcka eftertanke i museernas visions- och planeringsarbete.

Besökare fotograferar på Vasamuseet.

Besökare fotograferar på Vasamuseet. Foto: Kajsa Hartig. CC-BY.

1. Besökarna VILL fotografera

Det är nog uppenbart för alla som kliver in i ett museum att besökarna har behov av att fotografera. Det finns få som inte tar fram kameran eller mobiltelefonen och fotograferar åtminstone en bild under besöket. Många publicerar omgående sina bilder på Facebook, Twitter och Instagram.

För den som är insatt i den samtida fotoforskningen är det också uppenbart att fotografering idag sker till stor del i syfte att sprida i sociala medier, som en del av en dialog och ett sätt att uttrycka sig. Som exempelvis den finske forskaren Risto Sarvas skriver i sin bok From Snapshots to Social Media (2011):

“Today, a typical photo album is shared via a Web service on the Internet and once it has been viewed and commented upon, it is almost forgotten.”

Han fortsätter:

“It seems that people … value snapshots more for their immediate function in social bonding and in demonstrating membership than the function of preserving memories.”

Det är lätt att ta till förenklingar och kritisera individer som ”sticker näsan i mobilen” istället för att titta på exempelvis ett konstverk. Men vid museer bör man absolut ta besökarnas behov på allvar, inte minst i kontexten av dagens digitala och sociala verklighet

2. Formge utställningar efter besökarnas behov av att fotografera

Eftersom kameran spelar roll i museibesöket finns anledning att fundera över hur museet möter dessa behov. Kan utställningar formges så att de underlättar eller kanske till och med lockar till fotograferande?

Det går genom att analysera besökarnas fotografier lära sig vad besökaren tycker är intressant nog att fotografera. Nästa steg kan vara att se över möjligheter att formge utställningar så att det vi nu lär oss att besökarna tycker är intressant också blir lättillgängligt och väl belyst. Ofta ser vi rader av föremål på avstånd från besökaren och bakom en reflekterande glasskiva. Hur kan vi visa föremål och samtidigt möjliggöra fotografering? Kanske ska vi till och med förse utställningen med skyltar som uppmuntrar till fotografering?

3. Analysera besökarnas bilder för att lära mer om vad de uppskattar och inte

Det är lätt att analysera besökarnas bilder, de som publiceras framförallt via Instagram. Genom hashtags och geotaggning går det att spåra bilder tagna vid museet. Inte sällan bjuder analysen på överraskningar. Det museet tycker är viktigt är kanske inte alls det som besökaren väljer att fotografera. Vad det betyder för exempelvis framtida utställningar men också museets övergripande kommunikationsstrategi är viktigt att diskutera. Genom att inhämta bättre kunskap om den roll kameran spelar i interaktionen mellan besökare och museum, öppnar vi för en tvåvägskommunikation som en del av en dynamisk pågående kunskapsprocess.

4. Problematiken med upphovsrättsliga men också etiska frågor

Att upphovsrätt upplevs som ett problem i arbetet med att öppna upp museer för fotografering framgick under Twitterdiskussionen den 10/10. Precis som vid publicering av bilder ur samlingarna på webben finns osäkerhet om vad som gäller, och ibland tar museerna det säkra före det osäkra och tillåter inte fotografering alls. Men det finns också etiska frågor som sätter stopp för besökarbilder, som när ett museum visar utställningar med känsliga ämnen och med bilder som inte var menade att spridas på internet. I samband med det diskuterades möjligheten att skylta tydligare i museet vad som gäller, så att besökarna vet var de får och inte får fotografera. Ett motargument är att det krånglar till sänker upplevelsen av museet.

5. Besökarfotografier i museipedagogiken

Några museer använder idag besökarbilder i museipedagogiken. Det finns olika sätt att väva in fotografering som ett moment i museibesöket för barn och unga. Till exempel kan museet låta barn/unga interagera med utställningar genom att de uppmuntras fotografera själva och sedan samlas för att diskutera bilderna tillsammans med en pedagog. Samtidigt behöver museer förstås vara uppmärksamma på om det behövs lånemobiler, inte alla har egna smartphones. Vill man använda t.ex. Instagram krävs att eleverna har egna öppna konton, eller ett gemensamt för klassen. Möjlighet finns också att skapa ett konto för museet som eleverna kan använda vid besöket.

Invasioni digitali, Baltimore, april 2014. Foto: Kajsa Hartig, CC-BY-NC.

Invasioni digitali, Baltimore, april 2014. Foto: Kajsa Hartig, CC-BY-NC.

6. Besökarfotografier och gruppbesök

Man kan arrangera visningar eller träffar där besökarna fotograferar i grupp, t.ex. som Wikimedia Sveriges och Livrustkammarens fotosafaris som syftade till att förmedla fria bilder från museet till Wikipedia, eller det italienska initiativet Invasioni Digitali. Det senare har ett manifest som tydligt uppmuntrar fotografering i museet:

We believe that the application of the new forms of communication and shared multimedia to the cultural heritage is a fundamental opportunity to boost the transformation of the cultural institutions into open platforms for the circulation, exchange and production of value, capable of ensuring an active communication with the public, and the fruition of cultural heritage free of geographic boundaries wherein the sharing and the model of open access will be the best formulas.
Läs hela manifestet >>

7. Selfien och museet

#‎museumselfie är ett fenomen som nu uppmärksammas i museibranschen. Gör en sökning på begreppet ”museum selfie” och du får åtminstone 10 000 träffar. Det finns till och med en dag då museibesökare världen över uppmuntras att ta en selfie i ett museum, tagga den med #museumselfie och publicera i sociala medier. Poängen är bland annat att öka medvetenheten om museisamlingar och museernas verksamheter. Läs mer i denna artikel från The Guardian. 

8. Kommersiell kontra icke kommersiell fotografering

Av de museer som svarade på enkäten innan Twitterdiskussionen den 10/10 var det några som angav att det var tillåtet att fotografera i utställningarna, men endast för icke kommersiella syften. Frågan hänger givetvis ihop med den om upphovsrätt ovan, men också om museernas inställning till det sociala och digtala samhället, och åter om besökarnas behov av att fotografera. Generellt är det förstås svårt att kontrollera om fotograferinsgförbud för kommersiella syften efterlevs. Inte i första hand bilder som direkt används i kommersiella produkter utan besökare som själva exempelvis licensierar sina bilder med CC-BY och lägger upp dem på Wikimedia Commons eller Flickr.

9. Integrera besökarfotografier i utställningarna

Det finns flera exempel på hur besökarnas egna fotografier kan integreras i museiutställningar. Redan 2010 satte Nordiska museet upp en kamera i utställningen Trend. Besökarna fick fotografera sig själva framför en spegel. Resultatet blev uppåt 30 000 bilder varav drygt 17 000 visas på Flickr. Dock visades inte bilderna i själva utställningen.

I Vasamuseets utställning Samtidigt kan besökarna placera sig själva i en världskarta, sida vid sida med andra besökare – och personer från 1600-talet. Även här är det fasta kameror som museet satt upp som besökarna får använda.

Vid Portland Art Museum avslutades nyligen projektet #captureparklandia där besökarna uppmuntrades att dela sin upplevelse av besöket via Instagram. Besökarnas bilder visas på både på museets webbplats och i utställningsgalleriet, via en dynamisk webbapplikation, Slidely.

Även vid Museum of Photographic Arts i San Diego visar man besökarnas bilder från Instagram på en skärm i en av utställningarna. Temat är familjen .

Victoria and Albert Museum i London visar besökarnas bilder, inte från utställningarna utan intressanta samtidsföremål, på en skärm i galleriet Rapid Response Collecting. I alla tre ovanstående initiativ ingår givetvis att uppmuntra besökarna att bidra genom en ständig dialog online.

Besökarbilder i utställningen Trend, 2010, Nordiska museet.

Besökarbilder i utställningen Trend, 2010, Nordiska museet.

10. Låta besökaren fotografera med smartphone vs sätta upp en selfiekamera

Med besökarfotografi menar vi bilder tagna av besökarna i museet. Det kan ske på olika sätt, antingen genom att besökaren fotograferar med egen kamera eller mobiltelefon, eller att museet förser besökaren med en fast kamera. Möjlighet finns också att låta besökarna genom appar och utlånade surfplattor integrera fotografering i museibesöket. Även om besökarna tar bilder med egna kameror finns möjlighet att knyta dem till exempelvis utställningar genom att be besökarna använda en viss hashtag. Exempel på hur museer kan uppmuntra besökarna till att ta egna bilder i museet är Nordiska museets användning av taggen #meandgustavvasa. Med en skylt lockas besökarna att fotografera sig själv med den stora statyn mitt i museet.

11. Behovet av WiFi

Det är tydligt att det av många skäl är viktigt med ett fritt och öppet WiFi i museerna. Exempelvis för att besökarna ska kunna ta del av information som finns på webben, för att de ska kunna interagera med museet och dela med sig av sina upplevelser. Särskilt gäller detta förstås utländska besökare som på grund av höga kostnader avstår från att surfa med mobilen. Men det gäller också alla med kontantkort och därmed begränsade möjligheter att använda internet med sin mobiltelefon.

Allt fler museer tillhandahåller fritt och öppet WiFi idag och därmed öppnar också möjligheten att interagera med besökarna som kopplar upp sig på det trådlösa nätverket och ägnar tid åt att dela med sig av sitt museibesök till omvärlden.

12. Distraherar tekniken?

Det finns massor av skäl att ta besökarnas behov av att fotografera i beaktan. Trots det finns en hel del tveksamhet, i den internationella debatten, inför mobiler som hålls upp till synes som en barriär mellan besökaren och föremålet. Inställningen ”det är fult att fotografera och det är ett tecken på förfall och avsaknad av klassisk bildning” verkar dock inte förekomma i Sverige på samma sätt som i den engelskspråkiga diskussionen om besökarfotografier. Det kan givetvis bero på avsaknad av diskussion kring fenomenet.

Brittiska The Telegraph publicerade i maj en artikel som öppet ställer frågan om vi inte borde helt förbjuda fotografering i museer. Artikelförfattaren uttrycker sig minst sagt respektlöst:

”It baffles me to understand what satisfaction these hordes of amateur photographers can receive from images which are all readily available in books, on postcards and online, in more accurate and focused reproduction.”

Det är intressant att ta del av kritiken mot besökarfotografier, som ofta handlar om att tekniken distraherar. Samtidigt måste man också fråga sig, som nämndes ovan, om inte syftet med fotografering i museer är en annan än just att minnas. Det kanske snarare är en del av en dialog och en process, som vi egentligen vet alldeles för lite om.

Sammanfattning

Det tas tiotusentals fotografier dagligen vid världens museer. Kameran är uppenbarligen viktig vid museibesöket. Exakt vilken roll kameran spelar och hur museer kan dra nytta av företeelsen i dialogen med besökarna, är ett viktigt område för museer att bevaka. Redan nu vet vi att om besökarna sprider en positiv upplevelse av ett museibesök i sina egna sociala nätverk, med bilder, får fler kännedom om museet och chanserna ökar att nå en ny och större publik som kanske inte själva skulle kommit på tanken att göra ett besök.

Hur ser ditt museum på besökarfotografi? Kommentera gärna!